Wednesday, April 6, 2016

Ensam och lite värd

Jag är snart 40 år och har fortfarande inte någon fast punkt. Det känns så tråkigt. Mitt resande i min ungdom och vuxen ålder har varit väldigt dåligt för min karriär, och mitt självförtroende. Jag känner mig så lite värd. 

Jag bor i Hongkong i en liten lägenhet som vi betalar hutlös hyra för. Inget ingår, inget alls. Sen har vi bara råd att bo långt utanför allt för vi tjänar inte tillräckligt för att få bo sådär riktigt bekvämt, som man egentligen ska göra i Hongkong, tycker jag iallafall. 

Mitt resande och bohoppande har gjort mig ensam. Jag har många bekanta, men inga nära vänner kvar. Även om jag inte ångrar mina landshoppningar så saknar jag vänner, det är väldigt jobbigt. 

Jag är gift med en underbar man, han är långt ifrån perfekt (det är inte jag heller), men det är vi, på gott och ont. Vi har en dotter som var väldigt efterlängtad och på den fronten känns det såklart bra. Men ibland bråkar vi, som alla par gör, och då saknar jag att ha någon att kunna gå till, ringa, träffa eller bara finnas där som stöd. 

Jag börjar mer och mer sakna en fast punkt. Vi vet så här långt att den fasta punkten inte ser ut att vara Hongkong. Jag hatar det här stället, massor. Det är komplicerat att bo här, omständigt och dyrt som fan. Visst, vi betalar nästan ingen skatt, men jag som tjänar lika lite idag som jag gjorde när jag en gång i tiden började jobba, tycker inte det är värt det. 

Det har tagit hårt på mitt självförtroende. Det är ett tufft liv att bo i Hongkong, och jag är väl inte så härdad som jag trodde. Jag ser ner på mig själv, känner mig mindre värd och jag är sliten, tjock, lat och trött. Det är inte kul. 

Jag vet att vi kan få ett lättare liv, med bättre boende, bättre socialt familjestöd, något enklare liv, någon annanstans. Jag vet, för jag har bott på andra ställen. Och det ÄR bättre än här. Men med min man som enda barn, och hans mamma som återhämtar sig från cancer, så blir vi kvar här ett tag till. Men jag känner mig fast. Det är inte kul. Jag är väldigt glad att svärmor för tillfället är frisk, självklart. Men jag vill att vår familj också ska bestämma vart vi ska ta vägen. Kommer vi någonsin få äga ett hus, eller lägenhet? Bli en fast punkt för våra barn, existerande och eventuella framtida. Jag hoppas det. 

Men det här var inte poängen med mitt skrivande. Det är att det kan bli ett väldigt ensamt liv att flytta runt, och det kan skada karriären istället för tvärtom. Eller så har jag bara haft väldigt otur... 

 

Friday, March 11, 2016

Stupid stubborn fat...

Since I arrived in Hong Kong I lost my confidence, my career and any belief in myself. The only thing I haven’t lost is my weight. After 6 weeks with mammafitness there is still nothing happening. How can that be? It’s supposed to be what I needed, but it doesn’t seem to work on me. I feel lost, I feel beat.
I like my job, but it’s not what I want to do. I don’t like living in Hong Kong, but that’s nothing new. I love when I get to work out in the gym, but getting there requires a lot of planning, and it doesn’t always work. I have to get better to get there. I may be the fattest person in the room, but I just love being there. There is a physically fit person under all my layers of fat.

This fat is sooo stubborn, I haven’t seen anything like it. It’s making me depressed. 

Tuesday, February 23, 2016

Sveriges Radio utlandskorre!

I was talking on the radio for the first time in my life, but hopefully not the last :))). I spoke about what's going on in Hong Kong during the night radio show Vaken. It's in Swedish, but anyone interested in listening, here's the link: http://t.sr.se/1mU6f7F

It has been a long life dream for me to work with radio. I know I'm old school like that, who listens to the radio anymore? Well, I do. And now perhaps you do too!

Tuesday, February 2, 2016

I hate Hong Kong

I hate Hong Kong. I hate that the housing and rental prices are outrageous. I hate that there are not enough parking and I hate that there is no city planning in the villages, (parking and getting deliveries are a pain). I hate that it takes a lifetime to go to work. I hate that the apartments are so small that people are using windows as storage, or just close the curtain so you can’t see anything. Wherever you look, windows and the occasional balconies are just storage. IF one of the windows are nicely decorated with curtains, perhaps some plants and other nice decorations, you bet it’s an expat, rich one too… I hate that the apartments are NOT isolated at all! Too cold in the winter and too hot in the summer.

I hate that you have to fold the stroller when entering public transportation. I hate that there are stairs EVERYWHERE! I mean, seriously?? Carrying a stroller, bags and a wiggly toddler is not that easy! I hate that it is cheaper for us to go out and eat local food than cook fresh at home. I hate that milk cost 25-30HKD per liter.

I hate that the whole society in Hong Kong is built up around having a domestic helper at home (freaking modern slavery in my eyes). I hate that the apartments are so small, and NO STORAGE! I hate that Starbucks only sell ½ lb coffee bean bags, too small! I hate that kids are expected to start preschool at 2 years, and the little toddlers need to be interviewed to get approved!! My daughter will not be drawn in to that part.

I hate that gyms here don’t have day care. I really hate the housing market is so f-cked up. It’s just insane, absolutely insane. I make a tiny 15 000HKD per month, our rent for a ground floor apartment, not that big, 700sqf, out in nowhere cost 12 500HKD per month. On top of that we pay water, electricity, gas, TV and internet. It pisses me off so immensely. When looking at renting apartments around where my husband’s parents live, Tin Hau, we would not get ANYTHING for that price. Standard price for a rental place, 600sqf, cost around 30 000HKD per month, plus utilities. INSANE!

Some days are worse than others. And I know I shouldn’t complain, we have a roof, job, a lovely daughter, family, and I have a few people I can call friends. But I’m still not happy. When it’s time, we will leave Hong Kong, but now is not the time.